Jag har idag skickat in en jobb-ansökan till ett fik som ligger i Gamla Stan... Jag vet igen inte hur jag ska stå ut tiden som är kvar på mitt jobb, jag avskyr det så ofantligt mycket att jag inte vet vart jag ska ta vägen... ahh, jag tror inte jag får det här jobbet, med tanke på att jag har nästan tre veckor i sommar som jag omöjligt kan jobba, eftersom jag är bortrest, och sedan även flyttar i slutet på September... det blir nog grymt svårt att få ett nytt jobb under de premiserna. Men, men... vad gör man. Det löser sig. Som sagt, bara lite drygt 3 månader kvar, när man tar bort all semester och allt sådant.
Jag slutar den 19e September, det är idag den 10e Maj. Det blir 4 månader och 9 dagar. Om man tar bort 4 veckor semester blir det drygt 100 dagar. Om man tar bort helger och sådant så har jag inte alls många jobb-dagar kvar... Så snart är jag ju, in fact, därifrån! Ska försöka stå ut, ska försöka stå ut, ska försöka stå ut...
Dock förstår jag inte hur det kan ha samlats så mycket falska, inlismande och lata människor på just den restaurangen; väggarna i huset måste vara förbannade eller något. Alla som börjar där blir galna, och bittra. Vissa snabbare än andra... jag känner till och med att jag är påväg däråt, och jag vill inte bli en av de där bittra, elaka restaurang-anställda.
Ah, men varför tar jag ens åt mig? Jag är ju, som sagt snart borta därifrån, så behöver jag inte bekymra mig längre! (Men, in fact, så hatar jag det där jävla skitstället with the passion of a thousand suns!)
Ahhh, men snart blir det i alla fall två veckor i Spanien! Sen kommer Therese upp till Stockholm ett par dagar, så blir det fangirling-deluxe-dagar, och sedan är det bara lite, lite tid kvar och så är det... Tokyo! Ahhh, snart får jag åka hem igen! Frågan är nu bara hur jag ska lösa problemet sen, att jag inte kommer vilja återvända till Sverige... jag måste se till att försöka lösa det, på något sätt.
Ahhhhh, men kanske skulle man försöka skriva om något trevligare. Nya singelomslagen till [Koi Uta] singeln är äntligen släppta!
De ser ju oerhört stiliga ut, båda två! *gushgushgush* Avex brukar ju i... erm... ärlighetens namn vara väldigt usla med covers, men här är det ju inga spaceships eller miami-vice-otfits så långt ögat når! (Och Tsubasas hår ser jättetjusigt ut!!!)
Ah, mindre än en månad kvar nu, I CAN NOT WAIT! Den här stiltjen, med inga uppdateringar, inga nyheter, INGENTING håller på att driva mig tillvansinne (speciellt som jobbet är så skit just nu... att inte ens ha takitsuba-news att komma hem till gör allt ännu mer odrägligt!)
jag har även äntligen fått hem bootleggade versionen av Saigo no Bengonin-dramat med Tsubasa, som jag beställde från Malaysia. Jag såg första avsnittet igår, och han är ju så söt att man går under!! SÖTNOS! Han spelar ungdomsbrottsling på bättringsvägen, och ja... att man bland annat får se honom sitta i en fängelsecell och gråta... gör ju inte dramat sämre. Men, att huvudrollsinnehavaren är slående lik en Japansk Enrique Iglesias är... slightly peculiar! XDSen fick jag ju även låna, av käraste M-san, Tsubasas drama [BROTHERS] som han spelade i tillsammans med Nakai Masahiro från SMAP. Vet ingenting om det dramat, annat än att Tsubasa är liten och att han röker. Jag är nöjd. :3
Ska nog gå och kolla på några avsnitt av förstnämnda dramat nu, faktiskt... :3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar