Endless love...

... ibland känner man bara en så intensiv, total våg av total, gränslös kärlek. För sina idoler.

Ibland undrar jag hur man kan bli så påverkad av en människa man, även om man kanske HAR haft turen att se dem live, kanske har man haft turen att de vinkat till en eller att man fått ögonkontakt med en... men, man KÄNNER dem ju inte. Så det ÄR ju en ytlig kärlek. DET måste vara en ytlig kärlek.

Men ändå... den känns ju allt annat än ytlig! Jag menar, jag tror den är minst lika stark som all anan kärlek som finns. Kärlek till familjen, kärlek till vänner, kärlek till en andra-hälft...
För idol-kärlek är också så intensiv att det inte kan vara på låtsas. Jag menar, jag kan aldrig se mig själv utan idoler, utan fandom, utan att ha någonting utanför mig själv att älska. Just nu ser jag ingen ände överhuvudtaget på kärleken för takitsubasa. Det är...
Jag Förstår inte hur människor som varit fans kan sluta. Det spelar ingen roll vad man tycker om eller vem man tycker om, men människor som någon gång har varit äkta fans... det GÅR inte att växa ifrån idol-dyrkan. Det bara GÅR inte!

Nu blir det här bara ett endless babble, om endless love, men faktum är att jag älskar dem nästan För Mycket. jag känner mig ofta helt detached från verkligheten, och jag vet inte vad jag ska prata om med människor, för De vet Inte Vem Imai Tsubasa är, så vad kan vi då ha för något gemensamt?
Jag vet inte om det är särskilt positivt, men jag tror inte det...

Men jag tror att vad som stör mig är att folk inte förstår skillnaden mellan idol-kärlek, den sortens kärlek som jag känner för Tsubasa, och Takki, och kanske till och med Kame eller Tsuyoshi eller Fujigaya, i viss mån...
Men det ÄR inte samma sak som att vara förälskad i en människa och vilja bygga någon form av kärleksrelation med dem! För det ÄR inte så, jag är ingen stalker, ingen groupie, inget sådant. Jag VILL ha avståndet till dem; inte distans, för distans har jag inte... jag älskar dem GRÄNSLÖST.
Jag vet inte om det är för att jag är ett sådant fujoshi-fan, kanske, som jag tycker så. Men nej, jag vill inte ha dem för mig själv, inte alls. Ahhh, det är så SVÅRT att förklara hur man menar, med sånt här, för människor som inte är fans kommer aldrig själva att förstå. Aldrig någonsin!

Jag Vill ha något kapitel om detta i min bok, det är därför jag skriver det här, men det är så sent nu, och jag sitter och tittar på Takki som sjunger Kiseki~piano version~ här, och jag lyssnade precis på ett radioprogram med dem, och såg dem i ett gammalt videoklipp från 2006, när de bara... de bara kunde inte sluta stirra på varandra, och de... thy were GLOWING, och det var så fantstiskt att se igen, och gud... jag älskar dem.

Jag behöver nog gå och sova, tror jag. Jag babblar.