om livet

Det känns som om vissa människors problem borde sätta ens egna i vissa perspektiv. Sjukdomar, sjukhus-vistelser, hemskheter, olyckor... men det gör inte det. Inte nu i alla fall.

När man oroar sig över sina idoler. För vad är det egentligen som pågår? På riktigt? Jag vet inte. Ingen vet för ingen verkar vilja säga någonting. Det är nästan det jobbigaste av alltihopa; att ingenting veta. Inte veta vad som ska hända. Ah...