Den var helt... förtrollande underbar! Troligen den bästa filmen jag sett iår; den var otroligt rar och bedårande och fruktansvärt rolig. Ja, alldeles... alldeles underbar! Den upprepade varenda Disney-klyscha som finns inom loppet av de första 5 minutrarna, men det var bara helt underbart för det gjordes med en sådan charm och finess att det inte går att beskriva! Prinsessan Giselle med sin naivitet och glädje och längtan efter True Loves First Kiss var alldeles fantastiskt bedårande. Chipmunken Pip var hysterisk! Patric Dempsey som Robert var underbar (och snygg)...
Men min favorit var, hands down, Prins Edward! Egenkär, underbar, rolig och underbar, och med FANTASTISKA boots gjorde han så att hela biografen dog av skratt varje gång han öppnade munnen!
Ja, hur som helst var det en UNDERBAR film! Som jag gärna går och ser på bio igen, och som alla vet är det det hygsta betyget jag kan ge till en film - att jag går och ser den flera gånger på bio! Annars så kommer den hur som helst att införskaffas så snart den kommer på DVD!
Och all musik och alla sånger var såååå fina och rara och gulliga, och Disney-iga!
Jag är, helt enkelt, TOTALT såld på denna filmen! Den får YYYYY av mig! Gulligull!
Som jag saknat de riktiga gamla disneyfilmerna... de som kom när jag var liten. De där de faktiskt sjöng sånger, riktiga sånger som var simpla nog att man kunde sjunga med i dem, men fortfarande vackra och betydande. ÄLSKA DISNEY!
Och, concerning Bravery (Nu fick jag Bilbo flashback! Från hans scen alldeles i början av Lord of the Rings, när han börjar skriva på sin bok... "Concerning hobbits - Hobbits have been living and farming in the four Frathing of the Shire for many hundreds of years, quite content to ignore and be ignored by the world of the Big Folk... being neither renowned as great warriors nor counted among the very wise." Och nu blev jag alldeles doki-doki över den scenen också... Det är hemskt sorgligt att den scenen bara är med i extended-edition, och att det då säkerligen är en massa folk som aldrig sett den! Och musiken som spelas där i bakgrunden på just den scenen är nog den vackraste någonsin. Åh, Howard Shore, how I love thee. Geni. Och nu blev jag VERKLIGEN side-tracked!!)
Hur som helst, angående bravery, så skickade jag iaf en inquiry om prisoffert till ESL-språkresor nu för en stund sedan, så nu går jag väll på nålar i flera dagar bara pga ren nerverositet! Ska jag, virriga, snurriga jag, åka helt själv till Japan och bo där i ett Halvår??? Jag måste ju vara out-of-my-mind! Totalt. Men, ja... nu har jag skickat förfrågan i alla fall, äntligen, och ja, som sagt, jag är en riktig mes-fegis, så jag tycker ju alltid att det är en jättestor bedrift när jag tar tag i saker, eftersom jag är duktig på att skjuta upp saker jag tycker känns lite obehagliga och läskiga! Inte för att åka dit är läskigt; jag älskar ju det landet som inget annat... det är bara det... själv. I ett halvår. Jag. Mamma. ;_;
Men, överhuvudtaget, så har det här året varit bättre på den fronten! jag har slutat undvika saker lika mycket som tidigare, och jag oroar mig inte alls lika mycket som förr, över saker och ting. Det oroas fortfarande en hel del, men det går inte alls att jämföra med hur det var förr... får försöka ännu hårdare nästa år - det får bli årets nyårslöfte!
För det är ju snart 2008...