Tegomass, please come back!!

It was almost two and a half years ago now. Since Tegomass was here, in Sweden. To release their debut single.

I get nostalgic just thinking about it. It was such a long time ago, and it was fantastic to have them here; they were both inspiring and seemed very down to earth; sweet, caring and hard-working! Just the kind of celebrities I feel like we lack in West. That is why we need Tegomass to come back! It was such a blast the last time and ever since their debut here in Sweden, I have followed them and their music and enjoyed all the singles they've released so far!

And now I hope more than ever before for them to come back!!

Me and my sister made a chocolate cake and an uchiwa to express our wishes for them to come back!!

Me...

...and my sister...

... want you back so much, Tegomass! Please come!! We will be waiting! ^_^V

flytt~

Jag tror inte jag kommer hänga här så mycket mer... tyvärr. Jag gjorde ett tappert försök, men jag tror helt enkelt att jag älskar min Livejournal för mycket. Så jag tror att om ni vill läsa om mitt liv, se bilder som jag postar, och i övrigt hålla någon form av koll på mig överhuvudtaget... så är det nog bäst om ni hoppar över till min engelska blogg. ^^

Jag kanske postar här igen någon gång, men det kommer troligtvis bara vara gnäll och tjat om livet i allmänhet, och takitsuba i synnerhet. ^^ Och det orkar ingen läsa iaf. ^^
Så, Tack för mig!

Ebikis-con!

vi kommer få vänta nu, länge verkar det som... och jag vet inte alls vad Tsubasa kommer göra. men man får helt enkelt vara tålmodig och vänta, och faktisk shinjite, på deras kizuna. Det som bara de har. Det som gör takitsuba till takitsuba. För hemma är Tackey & Tsubasa. Vi får bara vänta ännu lite till på att de ska återvända hem nu, denna gången...

Men för att inte bara prata om dem så var jag idag på ABC-Z & Kis-My-Ft2s konsert på Yokohama Arena. Eller som de japanska fansen säger, "Ebikisu på Yokoari". SÅ GULLIGT, JAG ÄLSKAR JAPANSKT FANGIRL-SNACK, DE ÄR SÅ SÖTA SÅ MAN JU KAN DÖ!

Konserten var bra, pojkarna var heta och man fick se dem i variösa stater av avkläddhet. Fujigaya var bäst, Kisumais sånger är de finaste, och abc är otroligt talangfulla. och Hashimoto är Jin och Koichis lovechild helt säkert.

Nu MÅSTE jag typ sova innan jag svimmar eller dör, eller faller ihop eller någonting...

Joo, men i andra nyheter så har jag ju äntligen köpt mig en mobiltelefon nu också! \^_^/ Den är fin och jag tycker mycket om den. Den är vit och stor och platt. jag förstår mig inte alls på den ännu, men fin, det är den.

om livet

Det känns som om vissa människors problem borde sätta ens egna i vissa perspektiv. Sjukdomar, sjukhus-vistelser, hemskheter, olyckor... men det gör inte det. Inte nu i alla fall.

När man oroar sig över sina idoler. För vad är det egentligen som pågår? På riktigt? Jag vet inte. Ingen vet för ingen verkar vilja säga någonting. Det är nästan det jobbigaste av alltihopa; att ingenting veta. Inte veta vad som ska hända. Ah...

17 timmar kvar...

...tills planet från arlanda går! Det är ju faktiskt, på riktigt, helt vansinnigt. Jag har iaf packat klart och allt sådant, så jag behöver inte stressa över något sådant...

Men nu börjar jag faktiskt få resfeber. Det är ju faktskt helt galet att jag inte kommer vara i Sverige på ett halvår, efter imorgon. Galet, galet!

Det blir tidig avfärd imorgon; innan 07:00 hemifrån. men det är nog bra om det inte blir så mycket sömn innan, så kan man sova på planet istället... det vore ju rätt bra, faktiskt, så går det lite fortare, den långalånga resan.

Det är NEWS som ska ha nyårs-konserter på Dome istället för Kinki kids, OMG! Konstigt!

Yokohama Arena verkar fortfarande vara avaliable över julen........

jobb-frustration = need for anger management?

Idag blev jag så arg på att folk på jobbet inte kan hålla ordning efter sig att jag gömde mig i frysen och sparkade till en låda frusen fisk. Det kändes bättre genast!

Så, om ni någonsin bubblar över av ilska och frustration så är det något jag rekomenderar varmt; sparka på frusna matvaror! Det tar udden av ilskan ganska snabbt. Troligen för att man känner sig så sjukt fånig när man står och sparkar på det (I mitt fall var det en 7 kilos kartong med tilapia-filé!).

Jag lyckades i alla fall tigga till mig att vi ska få ostkaka på jobbet på Torsdag... Yumm! Det var så länge sen jag åt det, det är någe vansinnigt.

Jag skulle skriva något annat också, men det glömdes bort, så tar det en annan dag om det kommer tillbaka till minnet!